Inte att glömma...

...glömde ju nästan den älskade febern och att jag grinar konstant. Utan att kunna hindra det.

Åh jag vill bara bort från mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0